2021 infördes nya regler i Brottsbalken gällande hedersmotiv, barnäktenskapsbrott och utreseförbud. Fler lagändringar kommer 2022 med syftet att kriminalisera hedersvåld, efter utredningen ”Ett särskilt hedersbrott” (SOU 2020:57). I augusti 2022 ändras dessutom skrivningarna i skolans läroplaner avseende hedersvåld och annat förtryck i ett försök att förstärka skyddet mot att sådana brott drabbar fler barn.
Fler än 200 000 barn, dvs vart tionde barn i Sverige lever i hem där det förekommer olika former av våld. Sedan den 1 januari 2020 gäller konventionen om barnets rättigheter som lag i Sverige, vilket har ökat kraven på att samhället bemöter våld mot barn och unga mera kraftfullt.
Det finns numera regler i Brottsbalken som anger att hedersmotiv är att anse som en så kallad försvårande omständighet vid påföljdsbestämningen. Det finns även regler om barnäktenskapsbrott och utreseförbud med syftet att förhindra att barn lämnar landet för äktenskapsresor eller att könsstympas.
Den 1 juli 2021 infördes brottsrubriceringen barnfridsbrott som kriminaliserar handlingar som innebär att barn utsätts för att behöva bevittna våld i en nära relation och den 1 augusti infördes regler som innebär att socialtjänsten har ett särskilt ansvar för våldsutövare, se 5 kap. 11a § i Socialtjänstlagen.
Den 1 januari 2022 infördes även regler om innehåller straffskärpningar av grova fridsbrott och kvinnofridsbrott samt kontaktförbud.
Hedersrelaterat våld och förtryck, samt mäns våld mot kvinnor generellt, har sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet central och starkt knuten till kollektivet. I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens anseende betraktas som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende.
Detta förhållande kan vara mer eller mindre uttalat och kontrollen kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar i flickors och kvinnors liv som exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb, äktenskap och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar hederstänkandet i dödligt våld. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/skrivelse/2007/11/skr.-20070839/
Piku har ett antal mycket bra utbildningar inom barnrätt och är alltid uppdaterade. Du hittar både live-utbildningar och inspelade utbildningar på www.piku.se och Piku kan även skräddarsy utbildningar till din ort. Piku har samlat digitala utbildningar i det så kallade IFO-paketet, som ger dig som arbetar med de här frågorna, en smidig uppdatering så att du kan göra det bästa jobbet! En livesänd utbildning våren 2022 är Nya regler mot våld och hedersrelaterade handlingar som drabbar barn med Annika Staaf, docent, Malmö Universitet.
Resultatet av enkätundersökningen utförd av Örebro Universitet 2018, undersökte aspekter av hedersnormer som påverkade ungdomar i Malmö, Göteborg och Stockholm. I den här studien används två olika definitioner som avser fånga både pojkar och flickors utsatthet: normer som begränsar sexualitet och relationer (oskuldsnormer) och normer om kollektivt våld, dvs normer som legitimerar släktens/familjens våldsanvändning (våldsnormer).
Resultatet från Malmö visar:
Andelen ungdomar som lever med oskuldsnormer är i Malmö 20 % (272 individer – 194 flickor och 78 pojkar) och andelen ungdomar som lever med våldsnormer är 9 % (142 individer – 75 flickor och 67 pojkar). Andelen som lever med någon av eller båda dessa normer är 22 % (381 individer varav 247 flickor och 134 pojkar.
Flickor som lever med oskuldsnormer omges av fler och hårdare krav och begränsningar när det gäller sexualitet och relationer än pojkar. Både flickor och pojkar ger uttryck för begränsningar kopplade till omgivningens föreställningar om att det är riskabelt att låta ungdomar av motsatt kön umgås som vänner.
Bland ungdomar som lever med våldsnormer, är oro över att inte själv få bestämma vem man ska gifta sig med i framtiden starkast. Det är bland dessa ungdomar vi hittar allra flest som redan fått en blivande make/maka utsedd av familjen och nästan hälften uttrycker oro över att inte själva få bestämma vem de ska leva med i framtiden.
Flera studier kommer till ungefär liknande slutsatser om socialtjänstens möte med hedersvåld och annat förtryck:
Mer läsning finns i nedanstående rapporter:
En särskild straffskärpningsgrund infördes den 1 juli 2020 som innebär att det vid bedömningen av straffvärdet ska ses som en försvårande omständighet om ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. (29 kap. 2 § p. 10 BrB). Lagändringen var ifrågasatt av flera remissinstanser, regeringen anförde följande skäl till regleringen i propositionen:
”De offer som utsätts för hedersrelaterad brottslighet en synnerligen utsatt grupp som drabbas särskilt svårt. Brottslighetens kollektiva karaktär kan innebära att offren berövas såväl möjligheten att bo kvar med och ha kontakt med sin familj som möjligheten att stanna kvar i sin skola och hålla kontakt med sina vänner.
Den hedersrelaterade brottsligheten kan också innebära en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Införandet av en straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv kan därför ses i ljuset av Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, i synnerhet barnets rättigheter och åtaganden som specifikt lyfter frågor om heder eller våld mot kvinnor.” https://www.regeringen.se/4a652b/contentassets/4469894fc7d144a1a852fe6fcbe117d3/okat-skydd-mot-hedersrelaterad-brottslighet_
Den 1 juli 2020 infördes även ett nytt brott, barnäktenskapsbrott, som kan ge fängelse i högst fyra år. En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrkte eller invände inte mot förslaget. Regeringen förtydligar i motiven:
”Tvångsäktenskap drabbar i hög utsträckning barn och unga vuxna. Många barnäktenskap är således samtidigt tvångsäktenskap. I Sverige definieras ett barnäktenskap som ett äktenskap där en eller båda parterna är under 18 år. Det är inte längre möjligt att få s.k. äktenskapsdispens och det är därmed inte möjligt att civilrättsligt ingå äktenskap om en av parterna är under 18 år. Sedan den 1 januari 2019 gäller skärpta regler för erkännande av utländska barnäktenskap.
För att komma åt även mildare påtryckningar för att förmå någon att ingå äktenskap, dvs. påtryckningar som inte kvalificeras som olaga tvång, omfattar bestämmelsen även att gärningsmannen utnyttjar en persons utsatta belägenhet. Det kan avse allt från att gärningsmannen utnyttjar offrets nedsatta kognitiva förmåga till att gärningsmannen utnyttjar att personen befinner sig utomlands och har svårt att söka hjälp. Är offret ett barn anses barnet i förhållande till närstående vuxna regelmässigt befinna sig i en sådan beroendeställning som utgör en särskilt utsatt belägenhet.
En kriminalisering är i linje med bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) särskilt artikel 24 i BK.”
Socialnämnden ska enligt Socialtjänstlagen, SoL, verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden samt bedriva uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa. När en vårdnadshavare inte kan tillgodose viktiga behov hos ett barn är socialnämnden skyldig att vidta åtgärder. I vissa fall även när personen vistas utomlands.
Socialnämnden ska också verka för att den som har utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp och att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas omhand.
I ärenden om barnäktenskap eller könsstympning kan det beslutas om tvångsvård enligt LVU (lagen om vård av unga) för en person som är under 18 år, enligt 1-2 §§ LVU.
Ett behov av att kunna inskränka möjligheten för barn att resa utomlands om de riskerar att föras ut ur landet eller lämna Sverige för att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse eller utsättas för könsstympning är betydelsefullt. Ett utreseförbud som avser dessa fall har därför införts.
31 a § LVU Om det finns en påtaglig risk för att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse eller könsstympas, ska han eller hon förbjudas att lämna Sverige (utreseförbud).
31 b § Beslut om utreseförbud meddelas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden. Ansökan ska innehålla en redogörelse för
31 c § Om ett utreseförbud har meddelats ska socialnämnden inom sex månader från dagen för beslutet pröva om utreseförbudet ska upphöra. Denna fråga ska därefter prövas fortlöpande inom sex månader från senaste prövning. Om det inte längre finns skäl för ett utreseförbud, ska socialnämnden besluta att utreseförbudet ska upphöra. Ett utreseförbud upphör senast när den unge fyller 18 år.
I 31 d-i §§ LVU återfinns även regler om tillfälliga utreseförbud vilka påminner om handläggning vid omedelbara omhändertaganden.
Utreseförbud kan meddelas även om förutsättningarna för vård enligt LVU inte är uppfyllda.
Utreseförbud kan meddelas även om barnet inte motsätter sig själva resan och även om barnet medverkar till resan.
Möjligheten att meddela utreseförbud är inte beroende av om möjligheten till frivilliga insatser först har uttömts.
Beslut om utreseförbud eller tillfälligt utreseförbud hindrar inte sådana beslut om avvisning, utvisning, utlämning eller överlämnande som anges i 21 a § första stycket LVU.
Att föra ut ett barn ur Sverige i strid med ett utreseförbud eller ett tillfälligt utreseförbud är kriminaliserat. Straffet är fängelse i högst två år. För försök till brott ska det dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
För att ett utreseförbud ska ha en tillräckligt preventiv verkan är det nödvändigt att det också är kriminaliserat att föra ut ett barn ur Sverige i strid med ett sådant förbud.
Straffansvaret kan tillämpas oavsett vem som överträder ett utreseförbud, det behöver inte vara föräldrar eller släktingar utan även andra.
I Socialtjänstlagen, 5 kap. 11 § står: Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.
Socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver.
Socialnämnden ska också särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver.
Initiativ som ledde till utredningen Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott mellan närstående samt mot uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord (SOU 2019:23) där det sistnämnda bröts ut och har utretts självständigt samt resulterat i en separat straffbestämmelse, se prop. 2020/21:74 och 4 kap. 4b och 7a §§ BrB (Brottsbalken).
I den senaste nationella kartläggningen av våld mot barn (2016) uppgav 14 procent av eleverna att de upplevt att en förälder, eller motsvarande, utövat psykiskt eller fysiskt våld mot en annan förälder. Av samma nationella kartläggning framgår också att nästan 8 procent av eleverna uppgav att de upplevt att en förälder utsatt en annan förälder för fysiskt våld, varav 3 procent hade upplevt det vid flera tillfällen. (Ny kartläggning sker under 2022)
Ett barn som upplever våld i hemmet löper, jämfört med andra barn, större risk att under sin barndom bli utsatt för bristande omsorg och för fysiskt och sexuellt våld av någon i sin omgivning. Det kan enligt viss forskning vara mer psykiskt skadligt för ett barn att uppleva våld i familjen än att själv utsättas för våld.
Här avgränsas personkretsen så att inte krav på att gärningspersonen och offret för grundbrottet är närstående till varandra ställs upp. Det är tillräckligt att barnet är närstående till dessa två personer.
Ett borttaget krav på en närståenderelation mellan gärningspersonen och offret för grundbrottet medför också att brott som ett barn kan utsättas för att bevittna i en hederskontext omfattas i större utsträckning.
Bevittna eller uppleva? En förutsättning för straffansvar är att barnet har bevittnat den brottsliga gärningen. I begreppet bevittna ligger, enligt utredningen, att barnet ska ha sett eller hört den brottsliga gärningen begås.
Det är alltså inte tillräckligt att barnet enbart ser följderna av gärningen eller att barnet upplever att våldsamheter är på gång. Däremot när barnet själv vidtar åtgärder för att slippa bevittna brottet men stannar kvar i hemmet bör omständigheterna kunna vara sådana att barnet kan anses ha bevittnat gärningen eller i varje fall dess inledande skede genom att höra den. För straffansvar krävs inte att barnet ska ha bevittnat den brottsliga gärningen i dess helhet.
Flera remissinstanser med barnrättsliga utgångspunkter föredrar begreppet ”uppleva” då barn som utarbetar en strategi för att undvika att se eller höra våldet, men ändå förstår att något inträffar, inte får något skydd av straffbestämmelsen. Barnombudsmannen (BO) anser att barn påverkas av våldet även om de inte sett eller hört handlingen utan bara konsekvenserna av den.
På samma sätt som i straffbestämmelserna om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning samt olaga förföljelse, anges lagrummen för de brott som omfattas av straffansvaret för bevittnande.
Uppsåt: För straffansvar för bevittnandebrottet krävs att gärningspersonen har begått gärningen med uppsåt. Uppsåtet måste täcka såväl grundbrottet som att det funnits ett barn som bevittnat gärningen. Likgiltighetsuppsåt är tillräckligt.
Ett grovt brott införs med en straffskala med fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Barn kan komma att bevittna gärningar som är särskilt allvarliga såsom när gärningen har varit av särskilt skrämmande och traumatisk art.
Det rör sig här om att under vissa förutsättningar lämna uppgifter till Polismyndigheten som rör en enskild eller en närstående till den enskilde i syfte att förebygga att det mot den närstående begås ett allvarligare vålds-, frids- eller sexualbrott.
Anledning: Arbetet med stöd och hjälp till våldsutsatta och med barnavårdsutredningar innebär att socialtjänsten oftast är den aktör som först får kännedom om risker för att allvarliga brott kan komma att begås i en nära relation. Även hälso- och sjukvården, och då särskilt primärvården och psykiatrin, kan vara en av få kontakter utanför familjen vid våld i nära relationer. Därigenom har både socialtjänsten och hälso- och sjukvården möjlighet att på ett tidigt stadium få indikationer på att det kan finnas risk för allvarliga brott. Liksom i andra riskbedömningar ska dessa göras i varje enskilt fall och det måste finnas konkreta omständigheter som motiverar bedömningen att det föreligger en risk för brottslig verksamhet.
Det är inte ett krav att uppgiften isolerad kan antas leda till att förhindra att den enskilde begår brott, utan det är tillräckligt att den tillsammans med andra omständigheter kan antas bidra till önskad effekt.
Det ankommer på socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården att bedöma om det finns risk för att den enskilde kommer begå aktuella brott. Det krävs inte att brottsligheten ska kunna preciseras exakt. Det är tillräckligt att det med hänsyn till samtliga omständigheter bedöms finnas en risk som varken är obetydlig eller avlägsen.
Av särskild betydelse är om den enskilde tidigare har begått ett vålds-, frids-, eller sexualbrott eller om det har fattats beslut om kontaktförbud. Sådant våld är upprepat och eskalerar ofta över tid, vilket gör att det ofta redan finns begången brottslighet när det kommer till myndighetens kännedom.
Om barn utsätts för pågående våld eller hedersrelaterade handlingar kan man kontakta Polisen på telefonnummer 112. Annars finns flera organisationer att kontakta för stöd och hjälp, som t ex Rädda Barnens Centrum för stöd och behandling, och Kvinnofridslinjen.
Formellt är det Socialnämnden i din kommun som har ansvaret enligt socialtjänstlagen, så du kan också vända dig till din kommun för hjälp och stöd.
Barn och unga har rätt till en trygg uppväxt. Om de riskerar att fara illa har samhället ansvar för att ge dem det skydd och stöd de behöver. Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kompletterar Socialtjänstlagen, SoL, när frivilliga insatser inte är möjliga.
Socialtjänstlagen (SoL) är grunden för socialtjänstens verksamhet och har funnits sedan 1982. 2020 presenterades en utredning om förslag till ny Socialtjänstlag för Regeringen, och 2021 börjar flera ändringar gälla.
Vill du få tips om kommande utbildningar, inspirerande konferenser och dagsaktuella spaningar? Anmäl dig till våra nyhetsbrev eller följ oss på Linkedin.
Här kan du skriva upp dig för att få nyhetsbrev om Pikus kommande utbildningar. Du kan när som helst avregistrera dig eller ändra dina val.